matildand

Igår läste jag ut boken En halv gul sol som är skriven av Chimamanda Ngozi Adachie..

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva boken, men den går helt enkelt inte att lägga ifrån sig. Det är så mkt känslor i den boken och alla karaktärer är sig själva. (förstår ni). Man blir arg av boken och så upprörd! något annat är att man lär sig otroligt mkt! Men samtidigt är det svårt, för krig är alltid svåra att förstå. tycker iaf jag! Eller vad tycker ni?

Boken handlar iaf om 2 tvillingsystrar. Olanna och Kainene. Dom är uppväxta i en rik familj och pratar även engelska perfekt med en överklass. Olanna flyttar till Nsukka för att bo med en man som heter Odenigbo som även har en tjänstepojke som är 13 år när han anställs av husbonden. Han har också en stor roll i boken och man får lära känna hans tankar, som skillnaden från att bo i en liten lerhydda till ett stort hus med en spis! Men han lär sig fort och familjen är trevlig och lovar han en utbildning
Kainene träffar en vit engelskman som heter Richard och har kommit till Afrika för att skriva en bok. Men han har ingen aning om vad den ska handla om.  Allt detta händer i början av 60-talet.
Jag ska inte berätta vad som händer i boken. Men den handlar helt enkelt om att kriget kommer och Odumegwu Ojukwu
utropar Biafra som erkänt men det var endast 4 stater som erkände Biafra. De nigerianska trupperna går in i Biafra för att döda alla Igbos och soldaterna från Biafra tar alla män för att de ska tjänstgöra och kriga för Biafra.
Detta handlar om hur alla drabbas av kriget, även fast man är förmögen och har pengar.

Ska jag vara ärlig så det är hur svårt som helst att förklara kriget, jag kan helt enkelt inte, vill inte skriva nå fel. Men det som hände har glömts bort (tycker jag). Det var ungefär 3 miljoner människor som dog och hur ofta pratar vi om det? När det gäller folkmord så är det enda folk säger och tänker: Hitler och koncentrations lägren. Det är också fruktansvärt. Men vi har helt glömt bort.
Folket där blev mördade av granater, flygräder pågick hela tiden. svälten gick inte att undvika. röda korset skickade mat och mediciner men de nigerianska trupperna tog beslag på allt. Det gick inte odla mat för det förstördes. vägarna var blockerade. Dom våldtog kvinnorna och dödade dem senare.

I boken nämns också Carl Gustav von Rosen som var svensk och hjälpte biafra med en elitstyrka.
Kollar på Wikipedia nu och såg att Läkare utan gränser bildades då, 1971, ett år efter krigets slut, av fransmannen Bernard Kouchner.

I boken så finns det även små snuttar från en bok som jag antar att är meningen att Richard skrev om kriget. Han kom till slut på titeln på boken och den var: Världen var tyst när vi dog
I en av snuttarna var en dikt som jag tänkte jag skulle skriva upp..

Såg du bilderna från sextioåtta.
Av taniga barn med rostfärgat hår.
Deras skallar med spröda små tofsar.
Som sedan föll av som vissnande löv.

Tänk dig barnen med armar som stickor.
Med uppsvällda magar och uttänjd hud.
som drabbats av Kwashiorkor - Svårt ord.
Ett ord som inter var fult nog, en synd.

Deras nödlidande finns på bilder.
På glansiga uppslag i Time och life.
Såg du svälten, med ett sting av sorg?
Innan du somnade tryggt om natten.

Deras gulbruna hud, blek som svagt te.
Med nätverk av ådror och sköra ben;
Nakna barn som skrattar mot kameran,
För att därefter gå mot sitt öde.

Jag mår dåligt av att lägga upp bilderna. Men jag gör det iaf.






Läs boken och lär er nått